Fighting for body rights since 1933
RFSU - Fighting for body rights since 1933

Ensam i det blå – en novell av Flora Wiström

Kategori:Noveller

Det är viktigt att kunna vara okej i sitt eget sällskap. Att inte bara bli till i andras blickar. Att våga ha tråkigt och vara rastlös, säger Moa och suger på sitt ölglas.

Uteserveringen är full av andra semesterfirare, alla har något lystet i ögonen. Uppfyllda och febriga av den plötsliga värmeböljan. Line vickar på stolen, andas in varmluft och avgaser i näsan. Det klibbar i knävecken.

Hon håller med.

Det är därför de sluter en pakt om att ta varsin ensam semestervecka den här sommaren. Moa har lyckats hyra en stuga genom sitt jobb och Line ska låna sin mosters torp vid kusten.

– Ta hand om dig nu, säger Moa.

Hon räcker över ett paket. Line rycker av plasten och öppnar kartongen. En vibrator. Med en knapptryckning är den igång. Den ligger och darrar som en rädd hamster i hennes kupade händer. De turas om att hålla i den. Line rycker med ögonen som om hon fått en elstöt. Moa låtsas snagga håret. De testar den mot näsan, halsen, brösten, skiter i att bordsgrannarna tittar på dem, de skrattar sitt alldeles egna skratt, Line och Moa-skrattet, som vidgar sig som en varm och väldig bubbla runt dem.

 

Line lägger märke till honom redan den första dagen på stranden.

Ja ja, hon ska vara ensam. Men hon tittar ju bara.

Han sitter och läser, lutad mot det som varit en militärbunker. Kanske är han frånskild och småbarnsfarsa. Åldern stämmer in, och eftersom han kan vara för sig själv i timmar så måste han vara barnfri den här veckan. Åtminstone vill hon tänka att det är så det är.

Hans blick är gömd bakom mörka solglasögon. Armarna är seniga, huden på magen brunbränd och rynkar sig över magmusklerna. Då och då tar han en klunk vatten. Flaskan skrynklar ihop sig i suget och skapar ett knastrigt läte som når henne där hon ligger, gömd på den sanddyn som hon har gjort till sin. För att kunna ha uppsikt över honom måste hon ligga på mage. Sanden är varm under henne.

Med jämna mellanrum tar han ett dopp.

Hon vet inte vad som gör henne kåtast: Att han står i vattenbrynet med badbyxorna klistrade mot låren, håret oljeblankt efter badet, eller att hon själv ligger på handduken i mjuk frotté, liksom så tillgänglig. Öppen. Hennes bikini smiter åt och trycker skönt mot den solvarma huden.

Han skulle kunna sära på hennes lår och lirka in fingrarna innanför tyget. Tanken får henne att sträcka sig efter sin tröja, lägga den under sig, trycka sig mot den.

När han går tillbaka till sin plats ser hon hur vattnet rinner från hans nacke och ner över ryggen. Den är vackert välvd, går in lite i ryggslutet. Hans händer är stora och bruna. Hon känner värmen sprida sig inåt, neråt. Något vidgar sig, dröjer. Det är kanske lite Ted Gärdestadskt att ligga och betrakta honom på det här viset, gömd bakom vassen. Men något måste hon ju få roa sig med.

När han går tillbaka till sin plats ser hon hur vattnet rinner från hans nacke och ner över ryggen. Den är vackert välvd, går in lite i ryggslutet. Hans händer är stora och bruna. Hon känner värmen sprida sig inåt, neråt.

På kvällen ligger hon i sin mosters sovrum, raklång på sängen. Hon motstår lusten att ladda ner Instagram. Varför var det nu så viktigt att hålla sig borta därifrån? För att kunna stå ut med sitt eget huvud, hade Moa sagt. Inte söka distraktioner hela tiden. Line bläddrar i ett två år gammalt nummer av Buffé. Smått och gott i påsk. Rummet är kvavt, det är kondens på fönsterrutorna. En nattfjäril dunsar mot taket med vad som verkar vara full kraft. Då och då faller den rakt ner i fotändan på hennes säng, för att sedan flyga upp igen, en djävulsdans.

Hon sätter sig upp i sängen och haspar upp fönstret, drar in nattluften i lungorna. På fönsterbrädan ligger vibratorn. Hon tar den i handen, trycker på knappen och känner det bekanta surret. Den låter som en båtmotor under vatten.

Det här är något att göra. Faktiskt en perfekt kvällsaktivitet. Hon hämtar glidmedlet och kryper upp i sängen på nytt. Lägger sig på rygg och stryker ut gelen. Det blir varmt och halt. Hon för vibratorn mot klittan, det är skönt.

Så, så skönt.

Line framkallar bilden av mannen på stranden. Hon föreställer sig hans kuk i badbyxorna. Hur den smakar salt efter badet.

Högerhanden är upptagen med den surrande vibratorn medan vänsterhandens pekfinger och långfinger glider in. Där är hon mjuk som en mogen mango. Hon tänker på hur det skulle vara om det i stället var han som trängde in i henne.

Hon vrider och vränger på sig, det kommer läten ur strupen. Hon spjärnar med benen, magen rycker, synfältet blir suddigt, det är som att något i henne böjs lite i taget, utmanar brytpunkten, Buffétidningen glider ner på golvet och det flammar i rosa och rött bakom ögonlocken.

Hon kan inte låta bli att tänka att det är slöseri på sommarkropp att hon är här, ensam. Naken vadar hon ut i vattnet.

Hon springer förbi potatisfälten och det lilla kylskåpet intill vägkanten där bonden säljer jordgubbar och nyskördade morötter, vidare ner över den vindpinade strandängen och ut till havet. Doften av salt och tång far in i näsan. Stranden ligger tom, nyvaken. Havet krusar sig framför henne.

Hon drar sportbehån över huvudet, brösten ömmar lite efter joggingturen, sparkar av sig skorna och kliver ur shortsen och trosorna. Huden är ljus där bikinin har suttit. Tydliga avtryck. De fjuniga hårstråna på armarna och magen har blivit guldiga av solen.

Hon kan inte låta bli att tänka att det är slöseri på sommarkropp att hon är här, ensam.

Naken vadar hon ut i vattnet. Känner vågorna skumma runt knäna, känner bröstvårtorna styvna av kylan. Hon tar ett djupt andetag och dyker i, det är skönt att svalka de hettande kinderna och känna vattnet omsluta henne från alla håll. Hon tar några kraftiga simtag. Hennes kropp bär henne, den är stark och duglig.

När hon ska vada in mot land ser hon honom. En mörk gestalt på den ljusa stranden, iklädd badbyxor och en handduk över axlarna. Helvete. Hon sätter sig på huk i vattnet, fort, bara huvudet sticker upp. Ska hon simma ut igen, hålla sig under ytan tills han går?

Då hör hon att han skrattar. Det bänder upp ett leende i hennes ansikte också. Det måste ha sett konstigt ut när hon hukade sig sådär.

– Förlåt, det var inte meningen att störa, ropar han och vänder sig om. Han tecknar med handen att hon kan gå förbi utan att han ska titta.

Hon vadar in mot stranden med armarna korsade över kroppen.

– Du har ingen handduk va? frågar han, fortfarande med ryggen vänd mot henne.

– Nej, jag hade tänkt lufttorka.

– Du kan låna min.

– Säkert? Vad schysst.

Utan att vända sig om räcker han henne handduken. Den är mjuk, känns dyr. Hon torkar hårlängderna och ansiktet, känner doften av tvättmedel.

Den här platsen är inte hennes. Hon känner inga grannar, känner inte strandängen eller sanden. Ingen här vet vem hon är. Vad spelar det för roll om hon umgås med en person under sin ensamvecka? Bara en.

– Tack, säger hon, och han måste tolka det som att hon nu är inlindad i handduken, för han vänder sig mot henne.

Han verkar förstå att hon inte har för avsikt att skyla sig, för han tittar oavvänt på henne. Hon får svårt att andas. Det känns som att han drar en fjäder över hennes hud, hon ryser när blicken går från ansiktet, till nyckelbenen, brösten och ner över midjan. Och så stannar den på hennes kön.

Det dunkar där.

Hon tar ett kliv närmre honom, vill visa honom sitt begär, hålla upp det framför hans ögon. Ja, hon vill sitta på hans ansikte. Gnida sig mot hans mun. Pulsen slår högt i öronen, ett slagverk genom kroppen.

Han är med på noterna. Han drar henne till sig, klistrar hennes våta bröst mot sin bröstkorg. Hon känner hans andetag i pannan. Så kysser han henne, skäggstubben vass mot hennes läppar, rispar dem, men tungan varm, så mjuk. Han håller hennes blöta hårknut i ett hårt grepp så att vattnet rinner i en il längsmed hennes rygg, till svanken, ner mellan skinkorna. Han drar tungan över hennes läppar, retfullt, och vidare till örat, läppjar på örsnibben. Han slickar i sig saltvattnet som samlats i hennes halsgrop.

Han tar tag i hennes bröst. Hon känner hans tänder mot den vänstra bröstvårtan, hur han slickar och suger och pustar ut varma stön genom näsan. Hon flämtar, märker hur det blir allt svårare att hålla balansen, hon vill luta hela sin kroppstyngd mot honom. Hon vill ge sig själv till honom.

Hon tar ett kliv närmre honom, vill visa honom sitt begär, hålla upp det framför hans ögon. Ja, hon vill sitta på hans ansikte. Gnida sig mot hans mun.

Havets in- och utandningar. Och hennes. Och hans.

Hon känner hans kuk mot höften, den spänner mot tyget i badbyxorna. Det verkar trångt, hon hjälper den ut, den är hård och varm i hennes hand. Han stönar till av rörelsen, kvider, smeker henne över ryggen och ner över den nakna rumpan.

Beröringen får hennes fitta att vakna ännu mer. Värmen centreras så intensivt till samma punkt, en glödande sol, hon behöver ha hans fingrar där. Hon känner att hon blir allt våtare. När han tar ett grepp om hennes skinkor och drar isär dem kan hon höra hur blygdläpparna smackar till.

Han tar handduken och brer ut den i sanden, alldeles intill bunkern, hans vanliga plats. De kommer säkert att få sand överallt, i varenda vrå, någon kan komma gående, ta ett morgondopp, men i stället för att se sig om lägger hon sig på rygg. Han sätter sig framför henne i sanden, lägger händerna på hennes knän och trycker isär benen, ser på hennes fitta, blicken liksom hungrig.

Hon tycker om att han tittar på henne. In i henne.

Hans läppar nuddar insidan av hennes lår, han andas varmt, kysser sig långsamt inåt. Hennes klitta dunkar, längtar. Så drar han ett snitt med tungan. Gud. Hon spänner tårna, trycker upp höften mot honom, gnider sig mot honom i takt med tungans rörelser. Han ser upp mot henne medan han suger och kysser, ögonen mörka bakom täta ögonbryn. Vinden fläktar varmt, havstrutar flaxar någonstans bakom dem. Händer det här nu? Ligger hon med en främmande man på en strand? Hon kommer komma snart, hon säger det till honom.

Han lutar sig fram och kysser henne, tungan och läpparna är hala, smakar främmande trots att vätan kommer från hennes egen kropp. Sedan kysser han sig neråt igen. Hon tar ett grepp om hans mörka hår.

– Knulla mig, säger hon.

Han tar tag i sin kuk, längst in vid roten, och drar ollonet över hennes blygdläppar. Låter den glida bakåt, längsmed rövens skåra, sedan tillbaka till fittan, och in. Hon gräver ner hälarna i sanden, drar efter andan. Ja. Ja. Ja. Hon spottar i handen och gnider sin klitta samtidigt, den är svullen, hon är så nära nu, vill inte att det ska ta slut.

Hon ser upp mot himlen. Den är oskyldigt blå som i en låt av Ted Gärdestad.

Moa, om inte det här är att ta hand om sig själv, vad är då det?

En novell av Flora Wiström skriven hösten 2019 i ett samarbete med RFSU.com.


 

Publiceringsdatum: 2019.10.13
RFSU använder cookies på denna webbplats. Genom att fortsätta surfa på webbplatsen accepterar du vår användning av cookies. Läs mer om cookies.